we don’t give up, we fuck shit up.

Oh, vissa dagar kan det göra så ont. 
Alla ord som svingas som hårda slagträn. Lögnerna om någonting bättre. 
Längtan om det enkla och goda som vi väntar på 
och insikten om att det fortfarande är en lång väg kvar.

De mörka höstarna som sveper över oss i form av kalla vindar, mörker och regn. 
Inte bara över städer - utan också våran kropp och själ. Och över våra sårbara hjärtan. 

Och vi tillåter oss att lita på folk vi vet att man inte kan lita på 
och vi ger oss in i lekar som vi inte tål. 
Allt för att få känna. I tron om en bättre morgondag. 

Sen står dom där och skrattar medan vi faller. 
Och vi ber om hjälp på våra bara knän men alla bara fortsätter att skratta. 

Åh, vad jag vill skriva.