söndag 29 november 2009

Det skälvde när du rörde vid mig,
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt.
Jag ville bara vara med dig.

Och det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart,
när jag känner så då tänker jag på dig.
Allt är så förgängligt och allting kan briserna snart.
Men du är oförstörd för mig.

Tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och jag ska aldrig älska dig igen.

Men tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt,
dit kan jag gå och sakna dig. Men med nya dagar väntar nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu.
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv älskade, älskade du.

Inga kommentarer: