we don’t give up, we fuck shit up.

Ännu en underbar helg.
Det är sjukt och jag skulle inte vela ha det på något annat sätt. Älskar att åka bil, musik, känslan. Farten. Människorna, konversationerna, skrattet, skräcken. Vi har lyckats. Och det är inte vanligt för mig och Evelina. Eller jo, kanske. Men det är som vi säger: Det blir vad man gör det till och vi gör det bra. Så är det bara.

Ochja, vad ska jag säga om gårdagen. Vi filma, och det bra. Okej, kanske inte filma bra men det vi gjorde var bra. Om vi ska prata om adrenalinkickar så går dom här inte att beskriva. Jag älskar att vara rädd. Bli skrämd. När hjärtat hoppar och man håller andan, blundar eller rent utav skriker. Och jag älskar att skratta tills man inte längre kan andas. Tills man gråter.

Ett tag höll det på att spåra lite. Tänk björnar, negergatan, brevlådor, harar. Fast det skulle vart kul, och mycket var på skämt. Eller skämt och skämt. Tänker inte nämna så mycket om det just nu eftersom det är lite.. mycket! hhahaha! Men säger bara att det var tur att någon var med så att det inte gick helt åt pipsvängen!


Vi skulle gå ner för en lite backe. Eller ja, det var svin högt upp! (ner till staden då)

Jag: Ahhhhh!!! Jag är jätte höjdrädd!!!
André eller Thomas: Eh, fast du står på marken..

André: undra hur många stjärnor det finns på himlen?
Evelina: Jadu, det är ju ett par stycken..
André: ETT PAR STYCKEN..?! det är ju inte precis bara TVÅ.
Thomas: Men om ni tänker såhär; ett par sockar...
Alla: öhh... va?
Thomas: Eller jag tänkte fel. Jag menade ett par byxor!
Evelina: Eh... det låter fortfarande inte bra?!
Thomas: det lät bra i mitt huvud.. men nu låter det inte lika bra!

Sen såg vi en sten som såg exakt ut som en gris!

André: vi döper den till BOGDANOFF!
Evelina: kul......
Thomas: NEJ, bogdaNÖFF!!!
Evelina: heheheeeee, JÄTTE KUL!
Fast man såg nog allt hur hon höll på att brista ut i skratt.

OJ, det här blev långt. Och ändå är det inte ens hälften, på långa vägar.
Men vi nöjer oss så. Tillsvidare.