tisdag 18 november 2008

You open your eyes, but you can't remember what for. Snow falls quietly, you just can't feel it no more. Somewhere up there you lost yourself in your pain. The dream of the end, to start over again.

Det är rätt sjukt, för ibland gör man allt för att glömma. Men när man väl glömt har man glömt allt, även det man ville minnas.

Jag vill ut och promenera. Inte för motionen utan för luften och stillheten. Jag känner mig konstig och har gjort det ett tag nu. Jag vet inte vad men någonting är det.

Och nu är jag ännu mer ivrig att se filmen, jag avlider snart! Fast.. jag måste ju se den först och sen lär jag väl vela se den en miljon gånger till. Eller i alla fall läsa böckerna om och om igen! Jag hoppas verkligen att jag får dom imorgon och jag hoppas verkligen att den här veckan går fort!

den perfekta mötesplatsen kan vara varsomhelst.man kan vandra
över ängar och helt plötsligt
står man framför personen man ska spendera
resten av sitt liv med. det finns ingenting som kan hindra en från att mötas,
för är det menat att ske så är det så det kommer bli. ingen kan stoppa ödet..

Inga kommentarer: