måndag 15 september 2008

They don't seem to understand, I'm not broke I'm just broken hearted.

Huvudvärk och ledvärk. Nu är det bevisat att jag har damp. Kan inte sitta still, lugna ner mig. Måste jag röra på mig så måste jag annars får jag panik. Och då spelar det ingen roll om det gäller att knäcka fingrar, händer, fötter eller ryggen. Inte heller om jag sitter och gör grimaser eller särar mig som en apa. Jag hatar skolan. Att inte ha friheten att göra som man vill, när man vill. Man måste sitta hungrig bara för att maten ser ut som någonting min hund har spytt upp och salladen smakar allt annat än fräscht som den borde. När man inte har pengar nog att köpa sig en kycklingmacka varje dag. Eller att tänka på vem som gjort mackan och är den verkligen fräsch? Kommer jag att hitta mig ett hårstrå, en nagel eller kanske någonting ännu snuskigare? Blir jag smittad av någon hemsk bacill? Att sitta i timmar med kassa lärare och inte förstå för att dom inte kan förklara för att sedan kugga på ett prov. Stressen som kommer då man måste lära om sig allting. Vad händer om man inte klarar en kurs? Klasskamrater som är dumma i huvudet och äckliga. Som man misshandlar, som manga figurer, i huvudet. Att bli förföljd av folk som inte kan öppna munnen och säga vad dom verkligen vill och känner. Det är äckligt, obehagligt och frustrerande. Sen finns det dom som bara är patetiska. Nu ska jag sova för att vakna upp och uppleva samma sak om igen. På onsdag är det i alla fall god mat- palt. Gonatt!

Inga kommentarer: