längtan efter ensamhet, rädslan för tystnad.
varva varva varva, ner- upp.
vi är inte sånna som i sluten får varann,
men inte heller i början.
hur kan man förändra det som inte finns,
varför önska på det onårbara?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar