when i counted up my demons

nu är det tre dagar tills vi far till bangkok, jajemensan! hahaha, de ni.. då blir det att bara shoppa, shoppa, shoppa. jadu, ända tills jag stupar. vi bor på ett hotell mitt i stan nära mbk, jag tror att det heter så. där finns det 2500 butiker i en och samma byggnad. vi får se hur mycket man orkar med! hahahha, jag lär ju säkert gå genom varenda hylla på varje våningsplan. för annars så kanske man missar det bästa! man vet ju aldrig. det jag ska köpa är typ; jeans, linnen, tröjor, parfym, stav till örat, väskor, skor, underkläder och en massa mer. sen ska jag köpa presenter också men det är ju en annan sak ;)

just nu sitter jag hos micke och väntar på tum. hon ska ta med mig på någon konsert i chaweing (?). det ska tydligen vara ett väldigt känt band i thailand och typ det tredje bästa. så vi får väl se vad jag tycker om det. med det blir lite trevligt med omväxling. att bara slippa mina föräldrar för en liten stund. dom går en verkligen på nerverna. jag blev så arg på pappa idag och jag kan ju inte stå och skrika mitt i en affär. det var så frustrerande och vad gör man? man är på semester i thailand, det är inte du som har hand om dina pengar och betalar det du köper. utan pengarna ligger i fickan på den personen du bara vill slå och skrika åt. jag var så nära att bara släppa ut allt men istället så drog jag på ett stort fejk- smajl och kom med ett tunt 'lägg av'. faaaaaaaan, dödödödödödö!

nej, nu vill jag verkligen hem och snart bär det av. om en vecka är jag hemma i kalla luleå och har det gött med kissis&pissmyra. lillis och jag ska ha film maraton, det har jag bestämt. och sedan yterligare en vecka efter det så längtar jag tillbaka till thailand så fruktansvärt. jag svär! för vem vill verkligen bo en så liten stand som luleå, och vem vill ha kyla när det inte går att köra skoter? inte då jag i alla fall. nejdu, då ligger jag hellre och klagar på värmen och på alla människor för att dom är så äckliga. smörjer in sig i olja och ligger och steker brevid poolen varje dag. men då när jag är hemma kan jag i alla fall stänga in mig och bara andas, försöka i alla fall. man vet att om det verkligen behövs så har man någon att ringa. hemma är nog bäst i alla lägen känslomässigt. för vem har jag här när jag ska berätta om den snygga killen jag såg på stan, eller bara sitta och prata med när jag egentligen är ledsen. för det finns ingen här som jag som gör mig så lycklig som personerna hemma.