we don’t give up, we fuck shit up.

Vet ni vad? Jag ska städa, frivilligt. Nja, kanske inte helt frivilligt men om jag absolut inte vill behöver jag inte, men jag vill. Det är äckligt. Fast dock städar jag vardagsrummet för att jag vill börja hänga där. Like old days, ni vet. Och visst är jag lite rädd för det där rummet, men å andra sidan, vad är jag inte rädd för? Man kan inte låta små bagateller hålla en från saker man tycker om, och det gäller allt. Ja, jag hinner tänka mycket när jag inte stressar.

Sen ska jag till skolan, boka riskettan, övningsköra (fast att det är mörkt), och plugga. Och jag är okej men det. Det är bara att acceptera läget liksom. Fast därimot vill jag absolut inte till Piteå imorgon, vill inte! Lyssna när DiLeva pratar om mobbning. Säger som Lenas mamma: Ja, han måste ju vara mobbad. Han vet i alla fall vad han snackar om. Typ. Hejdå.