Ingenting.
Det är det som är grejen, man tror att man tar sig framåt, att man förändras, att man blir en bättre människa. Men nej, man står på samma jävla plats som alltid. Visst växer man några centimeter och så men man står ändå kvar, helt orörlig.
Precis som i mardrömmar då man försöker springa men man kommer aldrig någonstans. Sen kommer vad det än är man försöker springa ifrån, ikapp en. Då är man fast. Det funkar inte, man orkar inte. Och det är väl lika lätt att sluta försöka för det går inte. Det är omöjligt. Man kan inte vara någonting man inte är.
Sen tycker jag att Thörnis är bra
som står på sig och har slutat röka.
1 kommentar:
Ibland ska man inte försöka för mycket, heller. & det kanske handlar om en mognad. Du kanske inte är mogen för den förändringen ;) Du är bra som du är, ändå. ( `v´ ) alla har vi brister.
Skicka en kommentar