Det finns dagar som man inte orkar. Då man vaknar helt ovetande om att just idag kommer orken att försvinna.
Man planerar sin dag och försöker och så händer det. Precis som om någon drog bort mattan under ens fötter och det brister.
Och sen om det beror på för lite sömn, mat eller stress det vet man inte, det tänker man inte ens på.
För då så klandrar och trycker man ner sig själv. Man gråter lite och tänker på de dagar som var mycket lättare.
Tänker på de vänner man hade och som fanns där. Min syster, vart är du nu?
På hur man mist så mycket och hur allt bara kan bero på en själv. Det är mitt fel. Och så sitter man till det går över och bara andas.
Och så håller det på i flera timmar. Kommer och går. Sen i efterhand kan jag tänka hur obehagligt det är.
Hur någonting bara tar över och hur man helt tappar kontrollen.
Man planerar sin dag och försöker och så händer det. Precis som om någon drog bort mattan under ens fötter och det brister.
Och sen om det beror på för lite sömn, mat eller stress det vet man inte, det tänker man inte ens på.
För då så klandrar och trycker man ner sig själv. Man gråter lite och tänker på de dagar som var mycket lättare.
Tänker på de vänner man hade och som fanns där. Min syster, vart är du nu?
På hur man mist så mycket och hur allt bara kan bero på en själv. Det är mitt fel. Och så sitter man till det går över och bara andas.
Och så håller det på i flera timmar. Kommer och går. Sen i efterhand kan jag tänka hur obehagligt det är.
Hur någonting bara tar över och hur man helt tappar kontrollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar