we don’t give up, we fuck shit up.

Usch. Inatt har varit minst sagt obehaglig.
Drömt dröm efter dröm om spindlar. Och dom kunde inte dö.
Dom bara hamnade på mig, i mitt hår, i mitt ansikte och överallt.
Ingen lyckades döda dom. Bläbläblä.

Och nu kan jag inte sluta tänka på dom.
Snart kommer det säkert en här också och äter upp mig. Eller nått.

Det var i alla fall det jag ville ha sagt typ.

Och att vissa, mer eller mindre, är idioter.
Och att det är roligt när folk typ säger det rakt ut och ändå fattar dom det inte.
Det är så komiskt så att man vill ligga på golvet och dö av magont och skratt.