we don’t give up, we fuck shit up.

Helgen började väl sådär med lite väl många suckar och myror i brallan utan något riktigt resultat.

Men blev genast bättre på lördagen. Stekte palt och gjorde ingenting tills på kvällen då  

jag, christofer och petter tog tag i snowboard-åkandet och pallrade oss iväg till ormberget. 

Och hör och häpna, det gick faktiskt ganska bra! Jag kan nu stå (ett tag i alla fall) och nuförtiden 

tar jag mig upp om jag ramlar och vågar faktiskt åka ner för backen. Framsteg är vad jag kallar det. 

Sen idag så har vi varit i måttsund och åkt. Så ja, det tar sig. Även om åka lift var något utav det värsta

jag gjort i hela mitt liv och även om jag aldrig tog mig riktigt hela vägen upp. Men det var nära!
Så ja, jag är nöjd. Kanske finns det hopp för mig och min snowboard karriär ändå.
Se upp Mikkel här kommer jag! (bromsa är jag dock inte så bra på, jag bara sätter mig ner när det går för fort, typ.)