we don’t give up, we fuck shit up.

jag har tänkt på en sak ett tag nu.
Och jag får det helt enkelt inte ur skallen.
Att vara avundsjuk på sina vänner:
Visst, man kan väl vara avundsjuk på vem som helst.
Men när någon är glad och nöjd och tänker äntligen går det bra för mig.
Så kommer det en spydig kommentar.
Och inte ens omedvetet, utan hur medvetet som det går.
Vad tänker man med då? Är man så osäker på sig själv?
Tål man inte att en annan människa också får uppmärksamhet?
Måste man övertala sig själv att man har det bättre själv?
Måste man ha det bättre än någon annan? 
Snälla, någon som vet? Någon som ens fattar vad jag menar?
Det gör mig bara så förbannad.
Kan man inte bara vara glad för någon annans skull?


Jag är i alla fall glad för din skull
och jag vet att jag inte är den enda.