we don’t give up, we fuck shit up.

Idag börja skolan. Aldrig mer. 
Det känns tomt, mycket tyngre på nå sätt. 
Vad gör jag nu? Måste ta tag i allvaret fast att jag inte vill. 
Hela kroppen skriker nej. Jag vill inte växa upp. 
Jag vill vara jag, precis som jag var för fyra år sen. 
Liten, tanig, blond och oskuldsfull. Lycklig. 
Men det är inte längre den jag är, hur mycket jag än önskar det. 
Och det finns ingenting jag, eller någon annan, kan göra för att få det tillbaka.