fredag 16 juli 2010

Jag är less på att vara fattig. Man får aldrig det man vill ha
och man saknar allt det som inte finns här. Allting är svårare än man tror.
Man tar allting för givet om och om igen. Att man aldrig lär sig.
Jag saknar evelina och allt som har med henne att göra. 
Alla våra sjuka ideer och planer vi kommer på och skriver ner. Våran blacklist och elakheter.
Våra helt vrickade sommarnätter och sjuka hemligheter.
Konversationer i både när vi är vakna och när vi sover.
Popcorn och sodasteamatvatten, töntiga filmer och morötter.

1 kommentar:

evelina bogdanoff sa...

neeeeeeeeeeeeeeeeeeej, jag börjar typ gråta...