we don’t give up, we fuck shit up.

Jag älskar att läsa gamla texter. För vissa saker är faktiskt riktigt bra. Fast bara vissa..
Usch, jag minns den tiden då jag skrev som ett as. För att må bra. Och det hjälpte.
Att skriva är lika bra som att gråta. Hur hemskt det än låter. Man släpper allt för ett tag.
Kastar iväg alla känslor och låter själen vila. Man töms på allt, både gott och ont.
Och det kan vara riktigt skönt att vara tom. För en stund alltså. Då är man inte lika stressad.

"sitter här i min egna lilla verkstad och bara skriver.
man kan nog säga att allting som fanns i mitt huvud nu finns på papper.
jag älskar känslan som kommer efteråt- tomhet.
det är inte en sån där obehaglig tomhet, utan en lättad.
man kan plötsligt andas normalt och världen går inte lika snabbt.
alla känslor som gräver sig inom en för att leta ro tränger sig ut
men bara för en liten stund för sen så hoppar den tillbaka för att börja gräva på nytt."
- 4 december 2007