Men jag kan vara nöjd
då slutar jag se allt så svart.
Och jag kan glädjas åt det lilla
och komma ingenvart.
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber, som allt vore kört.
Vilken otur att hjärtat är förstört.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar