we don’t give up, we fuck shit up.

Någonting jag snappat upp på sistone: att det finns folk som inte vågar vara sig själv. Dom vågar inte säga vad dom tycker, och om dom nu vågar säga vad dom tycker så vågar dom sällan stå för det dom sagt när det väl kommer till kritan. Dom visar inte att dom kan, eller så låtsas dom kunna saker dom inte har någon aning om. Alltid antingen eller. Dom spelar olika 'roller' för att få uppmärksamhet. Försöker vara som andra, folk som dom själva tycker är intressanta.

Newsflash: Ni lyckas inte. Ni skämmer ut er. Folk pratar bakom era ryggar, skrattar åt er. Skäms hur man kan hamna så snett och vara så osäker på sig själv att man inte ens kan vara ärlig mot sig själv. Och om ljuger man för sig själv, vem kommer man då senare vara ärlig mot?

Vem kan hålla en hemlighet utan att sprida den vidare? Vem kan vara sig själv utan att bry sig om vad andra tycker och tänker? Typ ingen. Men herregud, det finns gränser! Skärp er, ta er i kragen, ryck upp er. Och det är inte synd om er utan om människorna i er omgivning som får lida. Usch, jag blir bara mer och mer förbannad så nu slutar jag.