Jag ska till stugan i helgen och jag lägtar som ett as. Snö, skoter! YE. Årets höjdpunkt än så länge.
(lite fiffigt sådär.) Jag kommer njuta av varje sekund. Typ. Kanske inte då jag sitter fast och måste gräva, för tro mig, det händer lite för ofta kanske. Bajs. Men tääääänk! ÅH, I LOVE IT! Vill dit nu på en gång! Det blir uppfriskande. Bara det är väder nu så att det inte skiter sig. Då blir jag fan besviken!
Here is no one left to trust. I crawl my way through every day. I am standing alone abandoned by fate.
This is what I see, emptiness in me. This is how I feel, this is what is real.
I can't put back what is now fading black and I can't replace what is being erased.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar