we don’t give up, we fuck shit up.

"när du inte längre har någonting att fram emot,
eller någon att se upp till.
när det inte längre finns någon som står bakom dig,
fastän stormen blåser hårdare än någonsin
och även om allting verkar hopplöst
så har du fortfarande kvar dina minnen,
dom har du föralltid."

Jag läser gamla blogginlägg som jag aldrig publicerat. Det är rätt intressant- att se hur jag skrev förr och jämföra med hur jag skriver i dagsläget. Hur jag satt och skrev när jag inte kunde tala. Det var hårda tider, fast att jag inte alltid visa det. Eller hårda och hårda. Jag mådde bra förutom då jag inte kunde sova och det var då jag skrev. Fast jag publicerade inte allt. Och varför vill jag då göra det nu? För allt det där spelar ingen roll längre. Jag är den jag är och jag är nöjd. Glad.

Och visst tänker man väl tillbaka nån gång då och då, men det gör inte nå för det är en del av att leva. Och om man aldrig gick igenom sämre tider, hur skulle man lära sig uppskatta de bra? För jag har dom roligaste stunderna med dom roligaste människorna. Och snart far vi till thailand.

"Och vem vet, om inte jag, vad jag försöker? Jag känner inte igen mig själv när
jag kollar på min egen spegelbild. Och ibland undrar jag vem det är som stirrar
tillbaka. Med blanka, tomma ögon. Ibland vill jag bara slå sönder allt runt
omkring mig för att känna mig mäktig, stor. Sen finns det andra gånger då jag
bara vill försvinna. Rymma iväg, åka utomland, hoppa av skolan. Och även om det
känns så äkta vet jag att det bara är en fas. Ett steg i livet, då man ska hitta
sig själv och jag vet att även när det känns som mest hopplöst, så sprängs det
snart. Snart är det över."

"Förut fanns det alltid någon som var precis som jag aldrig ville bli. Nu finns
det bara någonting jag önskat funnits. Kanske vill jag komma närmare dig genom
mina handlingar och kanske är det de jag gör. Det är väl det som får mig att
känna mig levande. Och det gör ont att veta att du aldrig var stolt över mig.
Fast att det kanske inte är helt sant. Allting är bara dimmigt, invecklat och
olöst. Och aldrig kommer det att förändras. Men jag önskar att allting hade
varit annorlunda, fast sen var det väl så. Ingenting av det här var menat oss.
Trots att man kunnat prestera bättre så är det försent. Och det är någonting jag
få leva med. Och visst plågar jag mig själv men det är väl någonting man gör?
Det är bättre att jag känner någonting än att bara vara kall, mörk och tom.
För det betyder att vi gjorde nått rätt i alla fall."
"Jag vet inte vem jag är och jag vet inte heller vem jag ska bli.
Men jag vet vem jag kan försöka vara."