we don’t give up, we fuck shit up.

Hello, I'm blue. Inte egentligen, men så blev det när jag ladda upp den på bloggen? Hm. Och jag talar om headern för er som inte hängde med där.

Så vad har hänt idag? Skulle börjat klockan nio. Men försov mig och kom en timme sent. Gör väl inte så mycket. Hade gärna försovit mig oftare om det inte vore för att man missar så mycket. Kring elva började jag, Maja, Ellen och Jessika promenera mot NSD. Blev ett kort stopp på Max också. Och fast att jag ska spara pengar så var inte det någon onödig utgift för det var fiskgratäng och jag var beredd på att sluta sent. Där tänkte jag rätt för jag kom mig inte hem förän kvart i åtta. Eller hem och hem, Evelina&Bodil kom och hämta upp mig.

Vi såg Paranormal Activity och den sög. Hårt. Jag blev besviken, för folk har sagt att den var läskig men nedu. Den var obehaglig vissa stunder men ingenting värt namnet skräckfilm. Jag vill bli rädd och se en riktigt läskig film, men det blir aldrig så. Bajs.


Allting är mer eller mindre trasigt.
Glöm symmetrin, tänk att mindre ger mer.
Det är bara du och så har du ju mig,
men jag är ingen man kan räkna med i kris.

Kärleken som fanns där en gång
har byggt något vackert som krossar allt.