we don’t give up, we fuck shit up.

Allt har blivit lite knasigt på sistone. Eller nej, inte knasigt. Men ja. Som det är.
Jag vet inte vad det beror på, men folk ändras hela tiden. Och vissa är precis som dom alltid varit men man börjar märka skillnader ändå.

Det är väl en själv som förändras helt enkelt. Man skaffar nya erfarenheter, nya vänner, nya intressen. Man glider isär för att vid ett senare tillfälle glida tillbaka som förut. Man testar nya grejer, tänjer gränser - allt för att ta reda på vem man egentligen är. Och det tar både tid och ork men någongång i livet borde man väl veta?

Det är då det är bra att veta att man har folk som alltid ställer upp. Som finns där även om den för stunden är i bakgrunden. (det rimma! hahaha)