onsdag 9 september 2009

Vad ska jag säga? Jag har återfått min tinnitus. Min förbaskade stress relaterade tinnitus.


Hos cirka 90 procent av människor med
tinnitus föreligger samtidig hörselnedsättning.
15 procent av svenska folket har tinnitus, cirka 100 000 svenskar
har tinnitus som allvarligt påverkar det dagliga livet.

Stress och psykiska besvär kopplas ofta samman med
tinnitus men här är det svårt att avgöra vad som är hönan och ägget.
Det vill säga om stress och psykiska besvär uppstod
på grund av tinnitus eller tvärtom.

Vad kan man själv göra?
•Försök att undvika att ständigt tänka på ljudet.
•Undvik starka ljud.
•Kontrollera blodtrycket och behandla om det är för högt.
•Passande bakgrundsljud kan
vara till hjälp (dämpad musik vid insomning,
och så vidare).
•Kontakta läkare om du upplever att dina tinnitusbesvär leder
till att du inte kan fungera som vanligt, inte kan arbeta, sova etc.


Det var när jag gick i sexårs jag fick tinnitus för första gången och då ville jag inte gå till skolan. Jag vägrade. Ville inte. Till sist kunde jag inte göra någonting. Då fick jag ett annat problem istället. Ljudkänslighet.
Vid ljudkänslighet är samspelet mellan örat och hjärnan skadat. De
tre yttre raderna av dess celler skadas ofta i samband med att andra
hörselproblem uppstår och då uppstår just ljudkänslighet av varierande grad.
Ljudkänsligheten påverkas även av de mer centrala delarna av hjärnans
hörselcentrum, vilket innebär att ljudkänsligheten kan öka eller minska även om eventuella skador på hörselcellerna inte ändras. Vistas man t.ex. under lång tid i tystnad så anpassar sig hjärnan efter ett tag till denna ljudnivå. Detta kan göra att om man återgår till en lite mer bullrig miljö man tidigare var van vid så upplever man nu en tillfällig ljudkänslighet för vissa ljud där innan
hörselsystemet hunnit ”ställa om” till den ljudligare igen.

Då kunde jag inte vara tyst, saker skrek åt mig. når någon gick i trappen kändes det som om att hela världen gick i bitar. Krossades, stampades på. Alla ljudnivåer höjdes bara det var tyst för ett tag. Jag kunde vakna mitt i natten av att en bil bromsade eller att mina grannar pratade. Jag vågade aldrig vara tyst så jag lät och lät och lät. Pratade, nynnade, hostade. Bara så att det inte var tyst. Och vad hände då? Jag blev mer stressad utav alla ljud och att jag aldrig var tyst.

Tur nog försvann det. Inte helt, men det lindrades och blev bättre. Jag har inte haft det sen jag börja gymnasiet. Eller ja, inte förän nu. Det gör ont och jag blir galen. För jag vet att det inte finns någonting jag kan göra trots att jag vill. Det är bajs helt enkelt. Bajs jag får leva med. Gah. I'm going crazy.

Inga kommentarer: