eh, jag vet inte ens vad jag gör. men tänker väl mest på allting. på det som jag sabbat genom att skjuta upp allting hela tiden. jävla as, jag har sabbat någonting som kunde varit resten av mitt liv, nu är det aldrig. orden var som hårdast när jag satt där och även om jag inte insett att jag hade tappat dig föralltid så tog dom djupt som fan. jag har nog inte insett det riktigt ännu. du ska vara med mig föralltid ändå. japp, båda två i resten av mitt liv.
- åh, sen kommer anton där med sig självfrände snack, dra åt helvete din bajs! :)
avis, jag bliiiiir. gud alltså, tänk att hitta någon som är precis som en själv av en slump!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar